En kall och gnistrande vintermorgon. Jag sätter mig i den lånade B-Maxen och vrider på nyckeln. Inget händer. Stress och orostankar blandas i mitt huvud. Dramatiken tätnar. Trött som jag är så tänker jag en del smarta tankar. Funderar på om det är ngn startspärr eller att man måste göra ngt speciellt för att starta bilen. Behövdes ju inte ngn av de 10 tidigare gånger jag startat bilen, så det är ju en logisk fundering... Intelligensen tilltar. Måste man ha bältet på sig? Ska handbromsen va dragen? Får det inte va -14°C? Har jag fel skor? Tankarna snurrade. Allt lyser och tanten i stereon/hjärnan pratade. Så de kan ju inte va batteriet, tänker jag. Vrider på nyckeln för nionde gången. Helt tyst, den reagerar inte. Sen provar jag en tionde gång o då startar den som om inget hade hänt. Hon kanske spelar svårfångad :)
Ok, dramatiken är ngt överdriven. Men de väsentliga delarna av händelsen är verklighetsbaserade :) Får se om den startar efter jobbet.
B-Maxen har ju sina dörrar att skryta med. Och visst, de är lite roliga. Smidigt när man står trångt. En del tycker att de känns lite buss. Det tycker inte jag. Den har också en helt ok stereo och snygg förarmiljö. Den är även tyst och har följsam fjädring o allt det där. Men mycket av det finns ju i många andra bilar. Men det som är B-Maxens, och Ford överlag, absoluta USP* är utan tvekan den eluppvärmda framrutan. Att inte det är standard på alla bilar som skickas till norden är ju en gåta.
* = Unique Selling Point
