Så var det då dags att lämna ett slutomdöme. Efter en långhelg i den mörkaste och kanske bistraste tiden har jag testat nya B-Max. Årstiden gjorde att man kanske inte fick tillfälle att utnyttja bilen så mycket som jag önskade och glastaket hade förstås kommit till sin rätt mycket bättre under ljusa sommarnätter.
Men det var ändå härligt att få köra runt i ordentligt vinterklimat, det är ju trots allt en stor del av vår årstid som våra bilar rullar i snöslask.
 

Teknik & Körglädje

Att bilen pinnar på tillräckligt i stadstrafik är jag den förste att skriva under på. Kanske långt ifrån körglädje men det är ändå trevligt att ganska snabbt och smidigt ta sig fram. Turbon lyfter motorns egenskaper helt klart men det är inga karaktärristiska turboegenskaper som den ger. Inget vinande turbinjud och ingen riktig kick, nästan så att man verkligen måste lyfta på huven och kolla om den sitter där. Skulle nog tro att den större motorn gör bilen mer rätta. I motorvägsfart blir det lätt ansträngt vid omkörningar.
Dock skall motorn ha plus i kanten för att den går tyst och fint på låga och medelhöga varv. Så länge man inte plågar den så är maskinen mycket fint avstämd och i bilen är det tyst och vid stoppljusen hör man knappt att motorn går. Ibland får man också slå ett getöga på växelspaken för att kolla vilken växel som ligger i, då man inte alltid riktigt hör B-Maxens hjärta.
Somliga kan tycka att bakåtsikten är begränsad vid fickparkering. Personligen är jag vad vid att böka in stora bilar på trånga gator så med B-maxen är det en fröjd att fickparkera, särskilt eftersom backvarnare sitter moterad på testbilen.
 

Komfort & Utrymme

Utrymmen som överraskar om man tänkt sig en småbil. Tänkte man sig en storbil blir man, om inte besviken så i alla fall kanske likgiltig. Det här är ingen bil för barnfamiljen med små barn. Men väl för enbarnsfamiljen som vuxit upp lite grann. Dess design och uppsyn gör att den unga och ensamstående människan mycket väl skulle kunna köra den och får då helt plötsligt fin-fina utrymmen.
Benutrymmet är helt ok för en sådan som mig som är 193 cm men långkörningen upp till Norrland kommer att kräva sina pauser. Dåligt med stöd för låren i framkanten på förarstolen. Skjutdörrarna är inte helt genomtänkt om man som oss i Sverige kör bakåtvända barnstolar. Annars ger skjutdörrarna fint insteg. Bagageutrymmet rymmer barnvagnen men inte mer. Dubbelt lastgolv har tveksam funktion i praktiken.
Komforten höjs ett litet snäpp tack vare den tidigare redan nämnda motorns avstämdhet men vid acceleration slår det igenom och den låter som en plågad Focus.

Utrustning & Tillval

Det mesta finns i utrustningsväg så länge man väljer Titanium och det handlar om alltifrån röststyrning och mobiltelefonkontroll till eluppvärmd framruta. Till och med backstartshjälp finns, trots att handbromsen är traditionell krycka. Få bilar i den här storleken har såpass många finesser skulle jag vilja säga. Titanium X ger lite ytterligare lyx men det är inte nödvändigt. Provbilen var också en Titanium och det enda som jag egentligen skulle vilja ha utöver det som redan fanns är adaptiv farthållare och att glastaket går att öppna. En del kanske vill ha även navigation och läderklädsel och i alla fall det sistnämnda går att välja till.
Sedan får man alltid ställa sig frågan om det verkligen är värt de extra pengarna. Många av sakerna är sådant som inte direkt höjer andrahandsvärdet när man skall sälja och värdeminskningen kan därför bli stor.
 

Miljö & Ekonomi

Förvisso går motorn fint men lite tveksamheter finns med tanke på bränsleförbrukningen, i alla fall om man är van att köra dieselbilar som ligger och snittar på 0,4l/mil. Utan att ha provat så tror jag personligen att man skulle få ned den ytterligare med den stora motorn eller genom att välja dieselvarianten. I båda fallen sticker då förstås priset iväg.
Av de sex motorer som går att välja så kvalar fyra in under miljöbilsgränsen men den blir ganska ihålig efter årsskiftet när reglerna ändras.
Hur Fords andrahandsvärde står sig efter några år återstår väl att se. Historiskt så har man kanske inte legat i topp vad gäller kvalité.

Kvalitet & Säkerhet

Fords kvalité har väl en förmåga att kanske inte överraska och då menar jag inte åt det positiva hållet. Inifrån genomrostade Ka- och Focusmodeller har man ju hört talas om och tidigare har plastighet, skrammel och buller inte direkt byggt på förtroendet. Med B-Max känns det delvis som en nytändning mot tidigare Ford som jag kört men då skall man även komma ihåg att den övriga bilparken också utvecklats.
Premiumkänslan skulle kunna ökas något om man omdesignade mittkonsollen på instrumentpanelen och framför allt gjorde sig av med den där svarta, blanka plasten.
Man skall också komma ihåg att små bilar nästan alltid klarar sig sämre i olyckor än större och tyngre bilar om vi bara håller oss inom ungefär samma årsmodell. Många stjärnor kan uppnås genom sådana saker som bältespåminnare och de spelar naturligtvis mindre roll i en verklig krock. Då är det oftast vikten som räknas. Icke desto mindre har B-Max det mesta som behövs ur säkerhetssynpunkt.
 

Sammanfattning

Det känns som om Ford har gjort en liten uppryckning sedan tidigare modeller. Det är långt ifrån premium och kvalitétsstämpeln är ännu inte självklar men ambitionen finns där. Körglädje...? Nja, ganska förutsägbart men ganska tyst och trevligt ändå. Det känns faktiskt som om modellen håller jämna steg till dess storebror C-max om man bortser från utrymmena då förstås. Det här är fortfarande en småbil om än med hyffsad lastkapacitet.
 

B-Max rullar nu mot sitt slut. I alla fall för min provperiod. Imorgon lämnar jag tillbaka den men innan jag här kommer summera mitt slutomdöme hinner jag med en titt under huven. Varför man nu skall göra det på en modern bil. Det brukar vara mest plastkåpor och ett hål för spolarvätska och olja respektive. Inte mycket att varken se eller skruva i.
Men B-Maxen saknar plastsjok, motorn är ganska öppen men kompakt och motorhuven är kort.

Man kan urskilja de tre cylindrarna som inte vore mycket om inte det mest vitala för motorns pigga respons också kan hittas här: turbon. Med tillhörande laddluftkylare vid grillen så gör den säkerligen att bilen blir mycket mer värdig att köra än den annars skulle vara.



Jag skulle alla dagar på året välja den större motorn om jag valde att införskaffa denna bil, då får man 125 hk istället för som i denna, 100 hk och då tror jag på mer körglädje och dessutom i praktiken lägre bränsleförbrukning.

Efter flera dagar med B-Max:en så har jag blivit varse om att det finns några små detaljer som jag verkligen uppskattar. En av dessa är det nyckellösa systemet. Det är ingalunda någon ny finess i bilvärlden men icke desto mindre en bra funktion. Man behöver aldrig stå och trassla med att leta nycklar i fickan och särskilt jag, som alltid bär runt på saker och skall lasta och har händerna fulla uppskattar detta.

Ett tryck på den lilla knappen på handtaget räcker för att låsa upp bilen. Man kan också gå och lyfta bakluckan om bara nyckeln ligger i fickan, utan att själva bilen låses upp. Det man kan invända mot är att knappen känns lite klen och lite klurigt med stora handskar på. Frågan är också om den håller bilens livstid ut.

Har fortsatt körandet med B-Maxen, nu senast i innerstaden där underlaget övergått från halkigt snöslask till våt plaskdamm i och med plusgradernas antågande.
Jag berättade förut om hur jag inte fått start- och stoppfunktionen att fungera, trots att jag aktiverat den i menysystemet. Jag är ju ingenjör så jag är inte den första att läsa en instruktionsbok utan ville komma på det själv. Noterade i ögonvrån att infodisplayen tidigare gav ifrån sig ett kort varningsmeddelande i stil med "Sensorn för start-stopp blockerad" och nu i och med den lite varmare temperaturen så har funktionen börjat fungera som den skall. Friläge i korsningar och motorn stannar. Koppla och motorn startar direkt.

Har också noterat att det finns ett resonansljud, troligen i avgassystemet, vid vissa varv ungefär runt 1500-2000, då man ger dragläge och skall iväg. Sannolikt är det inte någon medveten konstruktion, låter som om någon bussning under bilen inte sitter fast.
 

Helgens körning har onekligen bjudit på lite utmaningar. Vinterväglag på riktigt och en klass 1-varning för snö. Det blev också det tillfället jag gav mig ut i trafiken för att köra mot Sörmland. Medelhastigheten låg väl på en 70 km/h i högerfilen på E4 söderut på lördagkväll men folk var faktiskt duktiga på att hålla till höger, det är ett av de få tillfällen det annars fungerar bra i Sverige.
Så det var bara att spinna sig genom modden i vänsterfilen. Och spann gjorde det en hel del när man försökte sig på omkörningar och acceleration i snömodden. Riktigt besvärligt faktiskt och det var verkligen ett sådant tillfälle då man saknade fyrhjulsdriften.
Nokian Hakkapeliitta R hjälpte dock till att hålla bilen på vägen, även om man såklart hade åkt mycket säkrare med dubbat.

Härligt vinterväglag på söndagen i stockholmsområdet.

Men i detta inlägg tänkte jag fokusera på hur B-maxen är utrymmesmässigt. Rimligt med plats för långa förare som mig, det har jag redan nämnt.
Som den person jag är så kör jag alltid runt på en massa saker. Det är alltifrån skitiga bakaxlar och byggvirke till barnvagnar och matkassar. Har ärligt talat inte riktigt förstått mig på små bilar. Har man en liten bil kan man lika gärna vara utan bil brukar jag säga.
Men det är jag det, andra har ju andra behov. De behov som B-max kan fylla är för den som har ett begränsat behov av att transportera saker.

En ensam Jokkmokkskorv tar inte så mycket plats.

Bagageutrymmet rymmer några stora väskor eller tre ganska fulla ikeakassar kanske, sedan är det stopp. Under lastgolvet finns ett utrymme med ganska mycket plats. Hade jag den här bilen i min permanenta ägo skulle dock bogserlina, startkablar, förbandslåda och lite verktyg äta upp det utrymmet ganska snabbt.

Men med några kassar och väskor fyller det snabbt upp.

Flera andra testförare har fått in sina barnvagnar där bak och det går men då är det också fullt. Inte kul att behöva lägga lösa saker i baksätet som far omkring i kupén om man krockar.

Att slänga in en barnstol funkar förstås fint i baksätet och isofixfästen finns på yterplatserna. Men, bilen är förstås inte designad enbart för Sveriges marknad och i Sverige sitter vi ju bakåtvänd till i alla fall fyra års ålder. Av någon outgrundlig anledning går resten av världen emot vetenskapen (för det är säkrare att åka bakåtvänd - oavsett ålder) och placerar sina barn framåtvända. Det var nog så man tänkte när man designade skjutdörrarna. Enkelt att ta i och ur barnet ur barnstolen och ingen dörr som öppnas på vid gavel på parkeringen. Men med bakåtvänd: bara krångligt. Krångligare än en vanlig bil som öppnar dörren åt andra hållet.

Så, för barnfamiljen som tänkt sig en B-max. Ja, men se till att ni bara har ett barn, att barnet är minst fyra år gammal och har slutat åka vagn. Två barn funkar förvisso men det brukar betyda mer packning och då faller konceptet igen.
Vår äldste son Alfred, tre år, gillade dock glastaket. "Falluckan" kallade han den när han tittade upp och pekade mot himlen.

Moderna bakåtvända barnstolar brukar också vara lika otympliga som en mindre pappersmassefabrik, med andra ord, monteras de i baksätet är det inte myckt plats kvar att sträcka ut benen för förare respektive passagerare.

De stora skjutdörrarna och avsaknaden av B-stolpe innebär förstås också att det inte finns någonstans att fästa bilbältet annat än i själva stolen. Det blir därför också lite mer komplicerat att ta på sig för den som inte är så vig. Kan vara värt att tänka på.

En sista tanke som slog mig när vi nu haft bilen några dagar är att den faktiskt känns ganska fransk. Vet inte om det är skjutdörrarna, rymdskeppet till instrumentpanel, de motsatsgående torkarna eller att bakrutetorkaren slås på när man drar i vindrutetorkarspolningen och inte spolarvätskan.

Fler intryck kommer såklart snart.

Våra normala helgrutiner i vår familj brukar oftast att hålla till ute i Stockholms skärgård. Nu hade vi varit på en lite traditionsenlig julmiddag på brittisk pub dagen kvällen innan så därför fick B-Max:en stå och vi sov också över i stan för att åka ut till skärgården på lördag förmiddag istället.
Följdaktligen parkerade jag också Forden mitt i city, så gått det går med tanke på den katastrofal undermåliga snöröjningen, som avsevärt decimerar antalet platser i innerstaden där man kan stå med normala personbilar. Men snöröjningskaoset är en annan fråga.
Nu fick jag en bra plats efter Döbelnsgatan i Stockholm, precis uppe vid Johannes brandstation och där SOS Alarm sitter nere i berget.

Tidigare under dagen hade jag fipplat runt lite i menyerna i det kontrollsystem som styr många av de funktioner som hör till bilen. Det är bra att ganska många funktioner går att ställa in, det handlar alltså inte bara om ljudbilden på stereon, utan också om saker som hur många gånger blinkersen skall blinka när man bara "tappar" på den lite grann, backspegelindragning, start/stopp vid stillastående, etc. Just den sista funktionen har jag inte fått att fungera. Normalt sett så skall moderna, bränslesparande bilar stänga av motorn när man lägger växeln i neutralläge men det fungerar inte på B-Max:en. Funderar om jag gjort något fel eller om jag bara missuppfattat att funktionen finns.

Nåväl, den automatiska backspegelindragningen slog jag i alla fall på i menyn och dessa drar också mycket riktigt in sig när man sedan låser bilen. Men då jag nu kommer och hämtar bilen på morgonen, då har någon illvillig människa varit och sparkat/dragit sönder höger ytterspegel. Sjukt trist! Det är inte någon påkörningsskada heller då den stått in mot trottoaren.

Delar av backspegeln. Tyvärr är den sprucken i plasten, annars hade man kunnat trycka dit den.

Så det var bara att ringa och polisanmäla det hela. Inte för att polisen kommer att komma och topsa någon för att beivra brott men det ger ju ett bidrag till statistiken i alla fall och behövs alltid om man skall göra en skadeanmälan.
Lyckades också trycka tillbaka spegeln så att i alla fall funktionen finns där men det ser ju förstås väldigt tråkigt ut på en ny bil.

Sedan blev det lasta över barnstolen från min ordinarie bil och spänna fast den äldste sonen på tre år och bege sig ut mot skärgården. Nu yr snön utanför och det blev till att dra en sväng med plogen på fyrhjulingen. Forden med sina Hakkapeliitta R fick också göra sitt elddop uppför den sista brata backen vi har upp på gården - och det gick!


På bilden nedan skymtar man den branta backen.

Nu har snöovädret satt igång på riktigt och bilen skall få ut och jobba igen. Det bär av mot Sörmland, fler rapporter kommer strax.

 

Några korta noteringar efter att kör runt lite, mestadels i stadstrafik.

Körglädje och komfort i rimliga nivåer. Mina intryck från tidigare Ford har reviderats något. Har kört ganska många Ford genom jobbet tidigare då jag oftast hyrt på Hertz. Mestadels Mondeo men även en och annan Focus och intrycken där har varit lite si och så. De har oftast inte varit några bestående intryck om man säger så. Denna pimpade Fiesta känns snudd på robustare men det är ju också en ny modell och bilarna utvecklas förstås.

Utrustningsnivån kan jag fortsätta att imponeras av på en sådan liten bil. Förutom de saker som jag tidigare nämnt i mitt inlägg så är automatiskt infällbara ytterbackspeglar, glastak, röststyrning och bluetooth sådant som är extra lyx, även om det knappast höjer andrahandsvärdet den dag man skall sälja.

Rymdskeppet till mittkonsoll har jag bestämt mig för att jag tycker sådär om. Hade man gjort den i matt plast eller i samma materiel som instrumentbrädan i övrigt så hade man vunnit pluspoäng i alla läger tror jag. Nu känns det bara billigt med den där glänsande svarat plasten. Den detaljen hade verkligen kunnat lyfta hela interiören. Generellt sett så tycker jag det är svårt på många bilar, det är på instrumentbärdan som många bilar faller på premiumkänslan.

Imorgon ska jag ut och köra i snökaoset igen. Först ut i Stockholms skärgård till vårat hus. Uppför en brant backe och på dåligt plogade vägar. Därefter till Sörmland. Dessutom ska barnstolar lastas in. Lovar också att lägga in lite bilder.

Några korta noteringar efter att kör runt lite, mestadels i stadstrafik.

Körglädje och komfort i rimliga nivåer. Mina intryck från tidigare Ford har reviderats något. Har kört ganska många Ford genom jobbet tidigare då jag oftast hyrt på Hertz. Mestadels Mondeo men även en och annan Focus och intrycken där har varit lite si och så. De har oftast inte varit några bestående intryck om man säger så. Denna pimpade Fiesta känns snudd på robustare men det är ju också en ny modell och bilarna utvecklas förstås.

Utrustningsnivån kan jag fortsätta att imponeras av på en sådan liten bil. Förutom de saker som jag tidigare nämnt i mitt inlägg så är automatiskt infällbara ytterbackspeglar, glastak, röststyrning och bluetooth sådant som är extra lyx, även om det knappast höjer andrahandsvärdet den dag man skall sälja.

Rymdskeppet till mittkonsoll har jag bestämt mig för att jag tycker sådär om. Hade man gjort den i matt plast eller i samma materiel som instrumentbrädan i övrigt så hade man vunnit pluspoäng i alla läger tror jag. Nu känns det bara billigt med den där glänsande svarat plasten. Den detaljen hade verkligen kunnat lyfta hela interiören. Generellt sett så tycker jag det är svårt på många bilar, det är på instrumentbärdan som många bilar faller på premiumkänslan.

Imorgon ska jag ut och köra i snökaoset igen. Först ut i Stockholms skärgård till vårat hus. Uppför en brant backe och på dåligt plogade vägar. Därefter till Sörmland. Dessutom ska barnstolar lastas in. Lovar också att lägga in lite bilder.

Efter en snabb och smidig överlämning av Forden hos Upplands Motor (och en liten snabb rundvandring i bilhallen) så kunde jag sätta mig i bilen och rulla iväg.
Det jag visste om bilen innan var ju att den är ganska liten och med en ganska liten motor. Om någon har fått uppfattningen att det är en stor bil så tror jag många luras av skjutdörrarna, som man annars associerar med storbilar.
Därför blev jag själv lite förvånad över att de faktiskt var ganska rymlig. Den får mig osökt att tänka på Totota Corolla Verso (som inte finns kvar längre som modell).

Första intrycket är när jag satt mig i förarsätet. Jag är lång, över en och nittio och jag skjuter alltid bak stolen längst bak det första jag gör på alla bilar när jag sätter mig. På alla bilar. Alltid. Så också i B-Maxen. Det är ingalunda så att jag kan sträcka ut benen raklång men jag slipper i alla fall sitta med knäna uppe vid ratten. Förvånandsvärt mycket plats för benen för att vara en småbil alltså.
Däremot är sittdynan ganska kort och har svårt att ge ett bra stöd under låren och det är ett problem på många bilar. Jobbigt vid långkörning.

Rymskepp och sedvanliga stockholmsköer.

Andra intrycket är rymdskepp på instrumentpanelen. Tredje intrycket är trots rymdskeppet och alla knappar, inte lika plastig som man hade väntat sig. Instrumentpanelen är dessutom gjord av en mjukare gummi som känns seriösare och mer premium än vanlig hårdplast.

Automatisk avbländbar innerbackspegel. Jag skymtade vad som ser ut som en regnsensor ovanför. Har inte hunnit prova om det verkligen var så dock.

Fjärde intrycket är väl utrustad - trots småbil. Automatiskt avbländbar innerbackspegel, eluppvärmd framruta, farthållare och vad jag tyckte mig också se: regnsensor. Saker som sällan är standard på småbilar i denna storlek.

De första intrycken av köregenskaperna hade jag inte väntat mig alltför mycket av heller. Lite trött motor som lätt ger tjuvstopp i korsningar. Men visst, det är långt ifrån något fartmonster men i låga hastigheter känns den förvånandsvärt pigg. Accelerationen är rimlig och ljudnivån acceptabel. Förstås tack vare den ringa vikten. Själv kör jag ju normal en bil som väger över två ton olastad och är 5,3 meter lång.

Trots det, en större motor är absolut det som hade gjort bilen mer till en bil. Den lilla motorn är knappast heller till fördel för bränsleförbrukningen. Många människor luras att tro att små motorer ger låg bränsleförbrukning. Det är sant bara ibland. För små motorer ger oftast högre om de är underdimensionerad för bilen. Att stoppa in en större motor i samma bil brukar inverka positivt.
Så långt vad c:a 10 km hunnit göra med mina intryck. Mer info kommer naturligtvis snart.

 

Så fick jag äntligen i veckan det trevliga beskedet från Jonny på Smartson att jag är utvald som testförare på Ford B-max. Då jag valt att testa den nästa helg så är det mentala förberedelser som gäller fram tills dess.

Jag kan ju passa på att berätta lite om mig själv och min "fordonsvärld". Egentligen skulle jag väl inte kategorisera bilar som något av mina intressen om jag tillfrågades. Dock så blir det ju så att man per automatik bilvit ganska intresserad av bilar under de senaste åren, främst kanske därför att jag alltid haft eller i alla fall haft tillgång till bil, jobb och privat.
Däremot så intresserar mig bara vanliga bilar. Bilar som är praktiska. Bilar som man kan ha till något och som gärna är något mer än en liten plåtburk. Sportbilar och andra dyra, udda bilar är jag ganska ointresserad av.
Så, med det sagt, tillåt mig att presentera en av mina bilar: en Mitsubishi L200 pick-up. På tal om udda fåglar.

Men det bara blev så, mitt behov av att köra alltifrån byggvaror till barnvagnar och att kunna dra upp tunga båtar för branta backar gjorde att jag ville ha något mer oömt än en familjekombi.

Därtill, när jag ledsnar på bilkörningen, hoppar jag upp på fyrhjulingen. I veckan kom den bra till pass för lite plogande på gården.

Att testa en ny B-max skall i alla fall bli en spännand utmaning med mitt aktiva liv och krävande behov av transport. På mindre än en vecka hinner man förstås inte köra Europa runt men väl i Stockholmsområdet under vinterförhållanden. Vi har ett litet hus i skärgården dit vi också kommer att vara. Främst kommer det bilder men förhoppningsvis också någon film.

Jag är även testförare för Nokian däck och bloggar just nu om Hakkapeliitta vinterdäck och den som är intresserad kan följa min blogg här. Förstås passande med tanke på väglaget som vi nu upplever.

Tills mitt nästa inlägg, låt det inte gå som för denna lastbil i vintertrafiken.